Den äldsta bevarade husförhörslängden i Hanebo sockens arkiv täcker åren 1748 till 1773. Det har dock varit prästers skyldighet att genomföra årliga husförhör ända sedan 1686, men om det fördes anteckningar då så har de tyvärr gått förlorade.
Den här första längden är enklare i sin utformning än de senare och handstilen samt att befolkningen i Tönsen verkar öka mer än man haft plats för på sidan, gör den svår att läsa, Det går ändå att få ut en hel del intressant information ur den.
Sverige 1748-1773
Det bor nu c:a 1.8 miljoner människor i Sverige. Sverige har förlorat det Stora nordiska kriget och tiden som stormakt är slut. Karl XII stupade i Norge 1718 och den stora armén är upplöst. Ryssland ockuperade Finland (som då var svenskt) under 1713-1721, den sk Stora ofreden, och Sverige får ta emot många flyktingar från Finland. Sverige förlorar och får avstå stora delar av Finland.
Den sk frihetstiden inleds efter Karl XII:s död 1718, kungens makt är inte längre enväldig. ”Hattarna” och ”mössorna” strider i riksdagen. År 1748 är Fredrik I kung, men har ingen makt alls. Han efterträds av den svage Adolf Fredrik och till slut Gustav III. Det är en fredligare tid, men ”hattarna” får till ett försök att återta Finland 1741, något som inte lyckas Sverige förlorar än mer av Finland. Frihetstiden pågår fram till 1772 då Gustav III genomför en statskupp som ger honom större makt.
Samtidigt i Tönsen…
Finnen Bertil Persson, som troligen var den förste bofaste i Tönsen, dog 1739. Han och hans hustru (som ingen släktforskare lyckats få fram namnet på) fick ett långt liv tillsammans, Bertil blev ca 95 år trots (eller kanske tack vare) det hårda livet som finnbonde vid Tönsens strand. De fick totalt sju barn varav flera blir vuxna, får egna barn och fortsätter bo i Tönsen som då växer till en liten by. Under de här åren flyttar det även in några personer som inte hör till familjen.
Enligt husförhören bor vid den här tiden tre barn till Bertil Persson, med sina barn och barnbarn:
1. Gertrud Bertilsdotter
Bertil Perssons första barn, dottern Gertrud, är född 1680. Hon står antecknad som gamla pigan och prästen har också noterat “lägrad” i kanten. Hon har alltså haft ihop det med en man utanför äktenskap, och det var inget man såg lätt på vid den här tiden. Hon förblev troligen ogift till sin död och tjänade som piga hos brodern David.
2. Bertil Bertilsson ”Monsieur”
Bertil Perssons femte barn är sonen Bertil, född 1693. Han bor också kvar i Tönsen med sin hustru Ella (Olsdotter)
Deras son Per Bertilsson bor också här med hustrun Margta Ersdotter och 4-5 barn (det är väldigt otydligt skrivet i längden). Det finns också två gossar Olsson i denna familj, någon annans barn som får bo hos dem.
Bertils dotter Karin Bertilsdotter (född 1731) var tidigare gift med en Påhl Påhlson (född 1723), som hon har tre barn med. De har tidigare bott i Stugubacken men när han dör 1762 flyttar hon tillbaks till Tönsen med de tre barnen. Hon dör i rödsot (dysenteri) 1774. Åren 1773-1775 var en svår svältperiod i Sverige, då mer än 5% av befolkningen dog ett enstaka år. Just dysenteri var den vanligast dödsorsaken.
”BERTIL ÖVERLEVDE DÖDSMARSCHEN”
År 1711 då Bertil var 17 år blev han indelt karolinersoldat 1711 i Västberge rote #114, och Monsieur blev hans soldatnamn, ett ovanligt sådant.
Det står antecknat ”kan inte läsa, intet hantverk” för Bertil – att få bli indelt soldat var ett sätt att trygga sitt uppehälle, dock inte utan risker. Sverige krigade under den här tiden på flera fronter och manfallet var stort. Bertil tog över som soldat i sin rote när den tidigare soldaten stupade i Reval (nu Tallin), då Sverige jagades ut ur nuvarande Estland 1710.
Bertil var bl.a. med på Karl XII:s fälttåg i Norge 1718-1719. Han fick därefter avsked från armén och rekommenderad till underhåll 1719 eftersom han “kylt av sig bägge fötterna till halva fotbladen på återmarschen från Norge, inkurabel”. Det är troligt att detta hände under generalen Armfeldts ödesdigra återmarsch från Norge (Karolinernas dödsmarsch) där över 3000 man dog i fjällen mellan Norge och Sverige efter tre dagars svår storm, och flera dog av sviterna efteråt. Endast ca 2 000 man överlevde, många invalidiserade av förfrysningsskador likt Bertil.
Illustration: Alf Lannerbäck, Försvarsbild – från www.karoliner.com
3. David Bertilsson
David är Bertil Perssons sjunde barn, född 1703. Med sin hustru Cecilia (Hindriksdotter) har han vid den här tiden fyra barn.
Deras vuxne son Bertil Davidsson (f. 1726) bor också här med hustrun Anna (Jacobsdotter) och sju barn.
En annan vuxen son är Hindrick Davidsson (f. 1733), han har två barn med hustrun Ingrid (Persdotter). De flyttar till Segersta 1756.
Förutom Bertil Perssons ättlingar finns här också några som har flyttat in utifrån:
Påhl Sahlberg
Påhl (f. 1670) och hans nuvarande hustru Kierstin (Matsdotter) har båda kommit till Hälsingland 1721 som flyktingar undan de ryska härjningarna i Finland under Stora ofreden. Påhl finns antecknad som dragon i andra längder, så även han har ett militärt förflutet.
Kierstin är hans tredje hustru, han har tidigare varit gift två gånger med kvinnor från Hälsingland. I husförhörslängden står antecknat att bägge läst lite på finska, så det verkar inte stå så bra till med kristendomskunskaperna. Påhl dör 1765, även han då 95 år gammal – det verkar ha varit gott virke i de finska männen.
Påhl har tidigare varit gift med en Anna Bertilsdotter, född samma år som Bertil Perssons dotter Margta. Jag har inte kunnat utröna om detta skulle kunna vara samma person, och isåfall vara kopplingen mellan Påhl Sahlberg och Bertil Persson.
Karin Påhlsdotter / Mats Mattson
Påhl Sahlberg har en dotter Karin från ett tidigare äktenskap. 1762 gifter hon sig med Mats Mattson (född 1736 i Sibo) och det är troligen då de flyttar till Tönsen. De får fyra barn men Mats dör redan vid 36 års ålder 1772.
Mats är lite speciell, han är den ende i längden som står antecknad med en yrkestitel – “smeden” står det på hans rad. I efterföljande års husförhörslängd kan man se anteckningen “bruksklensmeds änka” för hans hustru. Man kan undra vad han gjorde som brukssmed i Tönsen där jordbruket var rådande, där fanns inget bruk förrän Loviseberg sattes upp 1777. Att ”jobbpendla” till Kilafors Bruk kan inte ha varit speciellt praktiskt…
Brita Hindricsdotter
Det finns också en gammal kvinna Brita Hindricsdotter född 1690 som har bott hos två av familjerna i byn. Henne kan man även finna antecknad att bo korta tider i en mängd andra byar i trakten, så hon var troligen ett s.k. inhyseshjon, en fattig som fick bo hos en familj en tid innan hon tvingades flytta vidare till någon annan.
Har du mer information? Är du kanske släkt med Tönsens första innevånare? Hittar du några sakfel i texten? Hör gärna av dig.
Ett stort tack till Anna Jonsson som lagt ner ett stort jobb på att skriva av gamla längder och lägga ut på sorsockna.se, som gjort det mycket enklare för mig att tolka vad som står i den svårlästa husförhörslängden.