År 2020 vart ett besvärligt och tråkigt år på det stora hela, men om man nu skall se någon fördel med pandemin så var det att vi kom att tillbringa merparten av året i Tönsen, där vi höll oss undan från folk, jobbade på distans, tog promenader och glodde ut mycket genom fönstren. Detta, tillsammans med tre nya viltkameror, bidrog till att det blev ett år fullt av roliga viltobservationer. Här är en liten sammanfattning av de vi fick på bild:

Den listige mården

Under vintern hade vi sett att någon har tömt vår ekorrmatare betydligt snabbare än vad ekorrarna borde förmå. Vi fixade till övervakning av brottsplatsen och se där – en mård hade hittat detta ymnighetshorn med jordnötter och gjort många nattliga räder…

Bäverns projekt

Det finns bäver i Tönsån. Speciellt nedströms Lars-Lars ser man mängder av fällda träd, men även uppströms ser man en del spår. En bäver hade börjat gnaga på ett träd alldeles nära bron vid Loviseberg, så vi satte dit en kamera och fick den på bild. Hen var där flera nätter i rad, men gav sedan upp projektet med att fälla detta träd, det står fortfarande upp,

Björnarna vaknar

I maj vart det spännande. Så här års, innan korna släpps ut, brukar vi gå en daglig promenad från oss till Skogvaktars, ner över Byvallen/Hallbodarna och tillbaka hem via Forsbergs. Där vid åkern vid Forsbergs såg vi dem första gången – vid skogsbrynet vid åkern stack en björnhona upp huvud och en liten tittade nyfiket fram, innan de snabbt drog sig in mot skogen. 

Någon dag senare tänkte jag gå upp och sätta upp en viltkamera där vi hade sett dem. Väl uppe vid åkern igen så var dom där igen – nu stod mamma björn och betade gräs och de tre små stökade runt och lekte mest. Jag hämtade kamera och ett rejält objektiv. Det vart en bildserie på avstånd, men ändå bra kvalitet med 600mm-objektivet.

Björnbus

Jag satte sedan upp viltkameran inne i skogen (kollade först att alla björnarna höll till ute på ängen då…) och den 24:e maj vart det jackpot med film på tre busiga björnungar!

Spring i benen

Vi har inte bara vilt kring oss. I slutet av maj fick vi återigen kvigor på vår äng, och som vanligt var de glada att få sträcka på benen.

Första bisvärmningen

Vi började med biodling förra året och satte upp två samhällen på hösten. Men det vart tydligen trångt direkt, för i juni blev det svärmning i ena kupan och den gamla drottningen satte sig i en (lyckligtvis låg) gran med halva samhället runt sig . Efter mycken möda samlade Ulrika in svärmen och de fick sig en egen ny kupa att bo i istället. 

Björnar på gården

I början av september köpte jag mig en viltkamera till, och satte upp den vid vår infartsväg mest för att testa den. Det vart ännu en jackpot – en tidig morgon gick mamma björn och de tre ungarna förbi i morgonsolen.

Vargarna ”Bonnie och Clyde”

Den 19:e september vaknade jag till att kameran fångat två vargar på natten. De strövade hela vår infartsväg och förbi garaget, utan att störas nämnvärt av strålkastaren som slogs på av rörelse.

Naturbevakaren Sone från Länsstyrelsen berättade att det troligen var en hona och en hane ur två olika revir som brutits sig ur och kanske var på väg att bilda ett eget. Och de var ute på ett riktigt mördarstråt – ett par dagar innan hade de dödat fyra lamor i Håkanbo, och den här natten dödade de fyra bagglamm för vår granne Lennart. Vargvärldens svar på Bonnie och Clyde kanske…

De här händelserna ledde till att det utlystes skyddsjakt på detta förbrytarpar. Hanen sköts den 5:e oktober i Håkanbo. Skyddsjakten förlängdes men mig veterligen fick man aldrig tag på honan. 

Den 18:e oktober strövade varg åter genom vår gård, nu var det bara en. Kanske var det ”Bonnie”, för även denna natt fick en bagge stryka med – Anna och Lennarts bagge “Herr Andersson”, far till så många lamm, fick plikta med livet.

Oktoberfåglar

I oktober fick vi också en bild på sparvugglan som brukar sitta i träden sporadiskt. Det varså gott som mörker men moderna kameror förmår att få fram rätt bra resultat ändå.

En tjäderhane spankulerade också förbi kameran i maklig takt.

Vargfinal

Som final på detta djurrika året såg vi en morgon en flock med 9 vargar på åkern, på andra sidan Tönsån. De var lite utspridda där, och ett par av dem låg ner. Kanske hade de just jagat ett rådjur, för ett sådant såg vi på andra sidan bäcken mot Lars-Lars. Kom det kanske undan och de gav upp jakten där? 

När jag gick ut på gården fick de fart och sprang iväg norrut igen, men jag hann få några snabba bilder iallafall.

Det vart en rejäl avslutning på ett år med många kul observationer. Förhoppningsvis bjuder 2021 på lika många och gärna fler observationer, och blir ett roligare år i övrigt. Fortsatta observationer (och lite annat) lägger jag ut som @clindh på Instagram, följ gärna.

God fortsättning!